Fnissgiggel och sötnosar.
Fnissgiggel och sötnosar.

Det enda man behöver om man ska ta med två pree-teens ut på stan är en plånbok samt fetvadd till öronen.

Dom pratar oavbrutet.

Eller…pratar gör dom inte, dom fnissgigglar.

Oavbrutet.


Dom skulle på bio i allafall. 

Jag erbjöd mig att vänta utanför men det vågade dom inte eftersom filmen handlade om kollobarn och spökerier. 

”Rum 213” läskig titel, jag kan fantisera ihop ett ordentligt styckmördarmanus till det namnet.

Men det här var en ungdomsfilm från 11år.



Dom pep till och höll för ögonen några ggr. och övrig tid fnissgigglades det.

Det hör till.

Efter bion var det utlovat middag.

Vi strosade genom stan, dom läste på menyerna och var synnerligen svårflörtade.

”Men vad är ni sugna på då?” undrade jag.

”Kött” svarade Duttan torrt.

”Gott kött”…

Okej inget fancy pancy eller rolig mat eller nåt kul ställe.

Det var traditionell vuxen husmanskost som önskades.

Slutligen enades dom om en ryggbiff på Berzelius.

(Ja jag är jätteförvånad faktiskt.)


Men det var gott faktiskt.

Fialisorna beställde sen själva in Creme Brulé vilket visade sig vara det äckligaste Duttan nånsin smakat i dessertväg.

Men hon pillade av sockerskalet och knaprade lite på det åtminstone.


5 timmar fnissgiggel senare strosade vi hemåt.

Jag för att sätta plåster i öronen och ta en treo.

Och sötnosarna för att vila bort mat och sockerkoman. 

0 comments

The comments are closed