Remains
Remains

Idag har jag fortsatt att vara arg på knät.

Och göra ingenting.

Och envetet kämpa emot det oundvikliga.

Och suttit oändliga timmar framför datorn.

Jag har gett mig själv tills på tisdag att ordna upp det på egen hand.

Eller onsdag kanske..

..eventuellt torsdag.

Maken och Duttan åkte snällt iväg till apoteket.

Och tömde det på allt tänkbart att behandla ledinflammation med.

Om man någon gång i framtiden kremerar mig kommer det lägga sig en dimma av Diklofenak över orten.

Det verkar iallafall trevligare än det tjocka moln av Botox som lär smycka andras gravar.

Jag är inte bitter…

1 comments