För att ”passion rules”.
För att ”passion rules”.

Det började med att jag såg något på nätet.

Det fantastiska internätet.

En amerikansk kvinna hade virkat ett par tofflor.

Som jag var tvungen att få tag på.

(Nej jag är inte så mycket för hemvirkat men dom här var jag tvungen att ha…och det är inte till mig)

Så jag undersökte om dom gick att beställa.

Jodå.

Efter lite idogt mailande över Atlanten fick jag kontakt och det gick.

Fast med minst 8-10 veckors leveranstid.

Och dessutom hade hon nu gjort stopp och halt i den långa väntelistan.

Back to square one.

Efter en del sökande fick jag så tag på en annan amerikansk kvinna som kunde bistå med ett mönster.

Mot dollar naturligtvis.

Men jag köpte det och fick hem det.

För att inse att alla beteckningar och beskrivningar inte alls stämmer med det svenska virksystemet.

Vad göra?

Jo man får söka bland dedikerade virkmänniskor.

Såna med virkbloggar.

Såna som virkar princesstårtor och japanska figurer och hela barbapappa-familjer.

Där hittade jag en fantastisk människa som tagit på sin lott att förklarade det obegripliga:

Sl st, dc, ch, htr, dtr och tr..

Blir översatt till det svenska systemet:

Sm, fm, lm, hst, dst och st..

Då blev det något mer begripligt.

Lite ljus i tunneln.

Men kanske inte lättare.

Det är så jag fungerar.

När jag gett mig tusan på att klara ut någonting.

Så kan jag inte ge mig.

Därför har jag idag skaffat material och tragglat med den amerikanska beskrivningen sen i eftermiddags, tills soffan var luddig och fingrarna värkte.

Och om jag nu skulle vakna imorgon utan minne, eller fastna i nåt svart hål eller få en tegelsten i huvudet…

Så vill jag bara säga detta:

Här Biologen.

Mamma har virkat dig en hajtoffla.

En sån som biter av benet.

Eftersom du älskar hajar.

Om du har tur gör jag en till.

Annars får du hoppa på ett ben.

20140103-022818.jpg

1 comments