SvenBob och svamptanterna
SvenBob och svamptanterna

Vi tog en tur till vårt jättehemliga ställe.

Det som ligger långt bort och sen svänger man upp vid den gråa brevlådan.

(Fan ta dom den dan dom byter färg på den för då hittar vi aldrig dit igen!)

För att se om dom anlänt.

Och det hade dom.

  
I ansenlig mängd dessutom vilket torde göra Köksmästaren glad.

Linnsan fick således några liter guld med sig hem att använda som hårdvaluta.

Vad han fått överlämna i utbyte har jag ingen aning om men jag misstänker att det blir exklusiva skor.

Vad annars liksom.

Vi plockade även sånt som inte bara är vackert utan även är gott att äta.

  
Det ska bli blåbärs och vaniljmarmelad.

Duttan envisades med att vilja fylla en hink med grodor vid bäcken.

”Ni får dela på en hink till era bär, för den andra behöver jag till mina djur!”

  
Hon fick nöja sig med två, som hon döpte till Bob och Sven.

”-Sven är den ljusa, han är modig och kommer fram hela tiden”

(panikslagen och försöker ta sig ut)

”Bob är den mörka , han är blyg och gömmer sig”

(smart men paralyserad)

Och här har vi människan som antingen har tuggat på flugsvamp eller fått för lite kaffe.

  
Kvällssol, grodjakt, skoskav, blåa tänder och händer.

   
 Precis som det ska vara.
.

0 comments

The comments are closed