Körv
Körv

Vi har stoppat körv.

Enligt barnen får man inte säga ”körv”, det låter illa, så därför fortsätter vi säga ”körv”.

Men det var inte vilken ”körv” som helst.

Hemlagad choritzo.

Köksmästaren hade införskaffat en svindyr kvarn och ett kornhorn.

Korvhorn är inte ett horn på en djävulsliknande korv.

Även om det hade varit skojigt.

Det är själva röret som för in kletet i fjällstret. 

Fjällster är segt och först äckligt och luktar vidrigt och sen helt naturligt och gott.

Jäkligt skumt faktiskt.

Så gjorde då Köksmästaren choritzo.

Av fint kött och Kryddor.

Och det blev jättegott.

   
   
Sen bakade Köksmästaren körvarna en stund i ugnen.

Och slutligen grillades de med kärlek och omsorg.

   
 

Till detta förtärde vi egenplockade svampareller, hembakt fröknäcke, färskpotatissallad och en massa öl.

  
  
  
Alla vuxna barn var med.

Och ville se hur körv blev till.

Det fnittrades på altanen.

Gallskreks till skräckspel.

Och tullade i barskåpet.

Precis som det ska.

Duttan och Trubbel höll på med egna viktigheter.

Dom är så preteen att vi inte får vara med alls.
Linnsan hade hatt och tigerklänning.

Då blir man bättre på körverier.

Själv hade jag blommiga byxor.

Då smälter man in fint i gräsmattan när man ligger på filt och mindfullar och dricker gin och tonic och tittar upp i himlen.

Vi låg där tills det blev för kallt, jag och Linnsan.

Eller om det kanske det var tills drinkarna tog slut.

Man blir mindfull av körv.

Körvfullness.

0 comments

The comments are closed