Duttan stryps och har sig.
Duttan stryps och har sig.

Hon dansade några terminer.

Först blandad pop-disco-alltannat.

Sen jazzdans.

Och sen ett musikår med plingplong, gnissel och tut-tjut.

Det var liksom inget som fastnade och gav mersmak.

Fotboll gick hon på en enda gång och vägrade sen högljutt.

Vi har fina nya oanvända fotbollskläder i lådan.

I år har hon simtränat.

Nu simmar flickebarnet äntligen en längd i bassängen och ökar för varje gång.

Men så idag hade jag fått för mig att hon skulle prova Juijutsu.

Självförsvarsgrenen av Juijutsu.

Det var ett tips från en kollega.

Och pappan tyckte det lät som en bra idé.

Hon var tveksam, det var hon.

”Aaaa fast vad är det för nåt egentligen och vad gör man?..”

Men hon följde med och sa att ok då, hon kunde väl testa en enda gång i allafall.

  
Hon togs emot på det mest varma och välkomnande sätt man kan önska sig.

Av självaste instruktören.

En svartbältad duktig tjej som vunnit större tävlingar.

Duttan fick en fantastisk första introduktionstimma och tänker absolut fortsätta.

Ikväll har hon visat hur man tar sig ur strypgrepp på sjuhundrafemtioelva olika sätt.

”-Och sen ligger man så här och så kommer nån och stryper och då kastar man den rakt över mig och ner i golvet såhär! Kolla nu!”

Det ante mig på nåt vis.

Att det var lite killer-instinct som behövde väckas för att det skulle bli intressant.

Obehagligt nog talade dom andra äldre instruktörerna länge och väl om…

”-Att det är faktiskt flera mammor som börjat i sen ålder och nu har svart bälte! Och dom hade ingen som heeeelst träning innan. Man får gäääärna prova själv!”

Dom är supertrevliga.

Och man får kaffe.

Men jag tror inte det blir tal om några moderliga svarta bälten.

Det kunde ju vara rent livsfarligt.

För omgivningen menar jag.
.

0 comments

The comments are closed