Olika sorters ångest och sjögräs…
Olika sorters ångest och sjögräs…

Jag gjorde igår ett besök i en butik jag lovat mig själv att aldrig mer besöka.
För att upptäcka att den om möjligt innehöll ännu vackrare saker, finstämd dekor och målade golv än tidigare.

Det blir totalt hjärnsläpp och meltdown.

Det går inte att handla för tankeförmågan släcker ner och loggar ut med ctrl-alt-delete.

Sen tog jag med KGB till en klädbutik hon inte kände till och som inte heller borde få finnas.

För att upptäcka att dom hade just en sådan lång fotsid utsvängd yllekappa med volanger..

..som tagen ur en romantisk novell från 1800-talet, som jag sökt efter i 15 års tid.

Det blir dubbelångest.

Att införskaffa den känns kanske inte helt berättigat och prioriterat vilket skulle resultera i dåligt samvete.

Att inte införskaffa den skulle leda till ett livslångt ångrande och bitterhet eftersom oddsen att åter hitta något liknande är lika med 0,0021.

Bitter eller dåligt samvete.

Pest eller kolera.

Champinjoner eller getost.

Same same liksom.

Lika illa.

Men KGB tvingade mig i allafall att äta Japansk sjögrässallad.

Den såg fullständigt vidrig och salt och slemmig ut.

Men var söt och nötig och krispig och jättegod.

Jag blev nästan tårögd och sushikocken blev överlycklig.

Tänk att det fortfarande finns fantastiska saker att upptäcka vid 44-års ålder.
Och tänka sig att långa ljusgröna sjögräs kan fastna så jävla illa mellan tänderna att jag fortfarande inte fått loss allt.

0 comments

The comments are closed