Walk of fame-walk of shame
Walk of fame-walk of shame

Jo vi var alltså på julgala i fredags med jobbet.

Linnsan gled in på två rykande bakdäck.
Aftonklänning på, håret upp och så iväg.

   
 
Hon var Hollywoodtjusig det var hon.

Det regnade på tvären men röda mattan var utrullad och glittriga granar prydde gången.

På något sätt hade hela Scandinavium klätts i rött ljud, stämningsfulla kandelabrar och salongsberusade människor.

   
   
Helenius körde stämningshöjande skämt med företagsironi och från backstage fick man se små videoglimtar av artisternas intensiva festande.

Det var faktiskt ganska roligt.

En liten människa plockades upp på scenen i tron att hon vunnit en resa.

Men istället kommer hennes sambo ut och friar.

Jag och Linnsan konstaterade snabbt att.. 

”Stackars människa. Inte nog med att hon är tvungen att säga ja under påtryckning av en hel publik, hon blev dessutom snuvad på en resa!”

Vi hade blivit upprörda!

Ställer VDn fram snaps så gör man som man blir tillsagd.

Här är KGB i full färd med att utföra instruktioner.

   
   
Det sägs att hon åkte hem 1 timma senare och somnade mellan soffan och soffbordet men det behöver vi aldrig mer prata om.

Naturligtvis vrålade vi upp till sång med Hasse när han sjöng ”honnen mei sei in i himmlen”

Inte för att vi är några fan utan mer inspirerade av ett gammalt minne.

Och för att det är extra roligt att chockera sina kollegor.

Lena var som hon brukar.

Måns var bra.

Darin var söt.

Ola var bäst.

   
    
    
 Och dom där vid pianot minns jag ju aldrig namnet på.

Det växlades in drinkmarker i baren, dansades och så tryckte vi ner lite jansson mellan varven.

På något vis hamnade vi sedan på nattklubb med det unga gänget.

Jag klappar oss på axeln för att vi kämpade tappert med kidsen.

Aldrig har man väl dansat så bra och kännt sig så hemma som i diskodunket runt 03 på morgonen.

I glittriga tunga håruppsättningar och klänningar.

Än finns det liv i tanterna.

4-ish stod det sen två genomblöta tanter på altanen och bankade på dörren hemma hos den ena.

För ingen hade nyckel.

Walk of fame blir så fort walk of shame.

Dagen efter ligger det hårnålar och glittriga klädtrasor lite här och var.

Det ingår på något sätt.

Liksom panodil, treo och stekta ägg.

Men jäkligt roligt hade vi!!!

0 comments

The comments are closed